11 kg upp på åtta dagar

Lördagen den 16 oktober stod jag på scen på Tyngre classic i Solna. Efter tävlingen åkte vi hem och åt en god middag tillsammans med några vänner. På måndagen var det dags att åka norr över för att hälsa på släkt och familj. Efter min förra tävling för exakt ett år sedan, kunde jag inte få kontroll på mitt matintag. Jag åt exakt vad jag ville [...]

Ett år av utveckling

Det är ett år sedan den här bilden togs och det är lika länge som jag har skrivit om mig själv och min träning. Jag har lyckats inspirera några andra att börja träna målmedvetet och med engagemang. Det är fantastiskt!! I går och idag på morgonen sov jag tills jag vaknade. Det har jag inte gjort på några månader och det var en skön känsla. Idag [...]

Lite om mjöl

Det bästa jag vet är ett nybakt bröd. Niclas och jag brukar hänga på låset på Ica på lördagar och köpa nybakt bröd. På lördagar är det lyxfrulle som gäller. Bröd, smör ost och marmelad. Gröt äter vi förstås varje dag, även lördagar. När man går på diet finns det sällan bröd på schemat. Bröd är inte bra... Jag har inte reflekterat över varför [...]

Var inte rädd för mat

Riskaka är gott och funktionellt innan och efter träning. Men hur var det nu, riskakor är väl som en giftbomb, skrev de inte det i tidningen. Jo visst var det så, men jag fick läsa länge och väl innan jag hittade information om vilken mängd riskakor jag behövde äta för att det skulle vara farligt. Jag klarade mig långt under gränsen. Jag minns [...]

Snart tävling

Jag tänkte att jag skulle tävla SM den 2 oktober i Västerås. SM i bikini fitness men jag har inte en aning om det kommer att bli så. Min diet har verkligen inte varit lätt den här gången. Kroppen har inte alls svarat som jag vill. Kroppen vill inte går ner i vikt trots att jag äter godis och kakor då och då..... Ja ni hör, jag fattar inte varför [...]

Ny iakttagelse

Foto: Ingemar Gardell Jag lyssnar på Sommar i P1.För er som inte är bekant med formatet är det en känd person som får tala i cirka en timme om sig själv och vad denne har åstadkommit och hur deras karriär har utvecklats. Det är lite av en tradition att berätta saker om sig själv som ingen vet. Jag tror att det var i det programmet där Anja Pärsson [...]

Tro, tvivla och krav.

Jag har haft drömmar om vad jag ska bli i mitt liv, drömmar som jag inte har trott på. Jag har haft en vision om min person, den jag vill vara och vad jag vill utstråla. Min vision har innefattat mitt yrke, mitt boende och min umgängeskrets bland annat. Vet ni vad jag talar om? Har ni sett en man som kliver ur en stor svart bil med snygga [...]

Varför har vi så nära till det dåliga

Jag har märkt att jag har nära till negativa känslor och att jag lätt ger uttryck för dem. När jag känner en negativ känsla är det som att jag måste släppa ut den för att bli av med den. Jag gillar den inte för att den är stark och påverkar mig och mitt sätt att vara. 

Goda känslor är inte lika starka som de negativa. Av någon outgrundlig anledning vet jag inte vad jag ska göra med goda känslor. 

Det är som att negativa känslor är som ett hinder på min väg som jag färdas. När jag kommer fram till hindret på vägen måste jag köra över det och kanske skada mig samtidigt, eller att jag måste plocka bort den för hand innan jag kan åka vidare. 

En god känsla är som ett vackert träd som står vid sidan av vägen. Det står där och jag ser det om jag inte åker för fort. Jag ser det om jag vrider på huvudet och jag kan njuta utav det om jag saktar farten eller till och med går ut och tar på det.

Tycka och rensa 

För något år sedan plockade jag bort personer från min Facebook. Det var personer som gjorde inlägg som jag inte var intresserad av att läsa. Det kunde vara rasistiska inlägg eller lika väl bilder på en bebis jag sett 738 000 bilder av redan. 

När jag skrev ett inlägg efter min första tävling beskrev jag min känslor kring det och att det var bland det största jag gjort, men så lade jag till på slutet lade någonting i stil med "spyr ni på det här inlägget? Jag kan förstå det".

En kollega sade till mig några veckor senare att jag inte skall be om ursäkt för mig själv, att jag skriver precis vad jag vill på min Facebook. 

Vissa personer på min Facebook gör, i min smak, oerhört pretentiösa inlägg och när jag ser ett sådant inlägg kan jag sucka. Jag suckar över kollegor som beklagar sig på Facebook över arbetssituationen på jobbet och jag suckar över dem som uppdaterar fem gånger om dagen (det gör jag också ibland när jag känner mig smart). Jag suckar över dem som aldrig bjuder på ett inlägg, de som tackar för gratulationerna på sin födelsedag men i övrigt bara bevakar och tycker "utanför" Facebook-världen. 

Ibland går jag in på ett konto på Instagram och tittar på en kvinnas bilder och så stör jag mig på henne. Jag stör mig på hennes uppsyn och på hennes sätt att prata. Jag kan inte låta bli att gå in där och kolla på vad hon gör eller talar om, jag vill veta vad hon gör men jag stör mig på henne. Jag har reflekterat över detta och jag har tänkt på mina känslor samtidigt som jag har tittat på hennes bilder. Jag har försökt att förstå mig själv om varför jag känner negativa känslor inför henne. Jag tycker att hon är vacker och jag tycker att hon klär sig fint men jag skulle inte vilja byta plats med henne för det. Vad är det hos hennes som stör mig? Kanske för att vi har olika sätt att uttrycka oss, hon använder ord och meningar på ett sätt än vad jag gör

För ett tag sedan valde den här kvinnan att spela ett instrument och sjunga samtidigt. När jag hörde henne fick jag gåshud eftersom att det var bra. Jag störde mig på att jag tyckte att hon var bra. 

Alla inlägg är inte till mig

För att ta bebisbilderna som ett exempel som vi alla kan relatera till. En vän fick ett barn och det kändes som om barnet tapetserade min värld (eftersom att jag är på fejjan jämt). Jag störde mig igen och ville inte göra det för att det var min vän som lade upp bilderna. Jag tänkte om och förställde mig att det var jag som lade upp bilderna och kom fram till att min mamma och syster förmodligen hade älskat dessa bilder, eftersom att vi bor i olika städer och  att vi inte har nära till varandra. Efter den genomgången kunde jag bläddra vidare i mitt flöde utan att störa mig på hennes inlägg för inläggen var inte till mig. Hon lade inte upp dem för min skull. 

När något fint dyker upp

Min sambo tävlade i en kroppsbyggartävling förra veckan. När man står i väntrummet blandas alla atleter som tävlar i de olika klasserna. Jag såg en ung kvinna som skulle göra sin debut i Bikini fitness och hennes kropp var otroligt fin. Hon hade en väl utvecklad muskulatur på rumpan och det var uppenbart redan i väntrummet att hon skulle vinna sin klass. Jag reflekterade över den självklara vinnaren och såg samtidigt hennes nervositet i situationen. Jag sade till Niclas hur fin jag tycket att hon var och jag sade till Niclas att jag skulle berätta det för henne. Jag kände mig först lite korkad och det tog emot att gå fram, hon var ju i sin bubbla nu. Jag tog mod till mig och gick fram "ursäkta att jag stör i uppladdningen men jag måste bara säga att du har en fantastisk fysik och den här tävlingen kommer att gå bra för dig. Stort lycka till på scen". Hon blev såklart glad och sade tack. 

Än en gång reflekterade jag över att det tog emot att berömma hennes hårda arbete och jag tror inte att det var för att jag var avundsjuk eller kände konkurrens utan för att jag inte riktigt visste hur jag skulle säga det. 

Har ni råkat ut för att ni ser en kollega på jobbet som har en särskilt fin tröja eller klippt håret fint. Man tycker att det är fint men man säger det inte till personen i fråga, för att man glömmer eller att man har bråttom iväg. 

Det värsta är ändå att det finns en ovana i att berömma andra för deras goda egenskaper och andra goda ting. Det är någonting man måste träna sig på. Jag har tränat mig själv ett tag och jag märker att jag måste hålla igen ibland för att inte framstå som smörig. Jag märker att jag har många goda saker att berömma personer i min omgivning för men jag känner att jag måste hålla igen. Den kultur jag lever i accepterar inte för mycket av beröm, eftersom att vi inte skall tro att vi är någonting… 

Taktik

Jag tror att vi alla försöker att göra inlägg på sociala media med någon slags taktik. Jag gör inte ett inlägg på min Facebook om hur fruktansvärt kär jag är i min Niclas när jag vet att en bekant går igenom en jobbig separation. Jag försöker att anpassa mig till min omgivning för att inte såra någon eller få mig själv att framstå som en idiot i sammanhanget. 

Ibland är det dock lönlöst att bry sig. Ibland får man bara leva med att man är i otakt med vissa personer i sin omgivning. Jag kommer aldrig att passa in i deras mönstervärld och jag gör  mig själv en otjänst om jag försöker. 

Gör din grej! Låt dig själv fyllas med energi av det som gör dig glad. Gå vidare i flödet när du inser att du inte är ämnad att delta. 

 

 

 
 
 
Jag har märkt att jag har nära till negativa känslor och att jag lätt ger uttryck för dem. När jag känner en negativ känsla är det som att jag måste släppa ut den för att bli av med den. Jag gillar den inte för att den är stark och påverkar mig och mitt sätt att vara. Goda känslor är inte lika starka som de negativa. Av någon outgrundlig anledning [...]

Släpp dig själv fri

Kritik
Igår fick jag min första kommentar om att jag kanske inte ska provocera så mycket i min blogg. Jag borde vara lite mer försiktig med det jag skriver.... Vilket i min värld kan översättas "skrik inte, snälla barn är tysta, de håller inte på och gastar för full hals när vuxna försöker prata med varandra". Jag tycker att det är svårt att få negativ kritik, jag har alltid lika svårt att hantera den och jag måste ifrågasätta den för att veta om det är värt att ändra på mig. Jag funderar på vad det är ni vill läsa. 
 
Det här kanske;
 
Hej allihopa och hej bloggen. Förlåt att jag inte har skrivit på så länge men det är fullt upp just nu. Igår var jag på H&M och köpte den här snygga tröjan för 149 kronor. Jag älskar när man hittar riktiga fynd till ett riktigt bra pris. 
 
Igår var jag ute med några vänner och det var fullt med massa härliga människor på stan. Jag träffade en vän från skolan och hon är såå himla söt. ibland vet man inte att man saknar folk förens man träffar dom. 
 
Nähee, nu är det dags att dra på sig löparskorna och springa 5 kilometer. Det är såå skönt när man väl är klar. Jag vill ändå ha lite bättre tid idag än i går. Igår sprang jag på 35 minuter. Mitt mål är att springa på 31 minuter och jag tänkte att jag borde klara det innan jul, man ska inte sätta för höga krav på sig själv. Jag tycker att det är viktigt att kunna leva ett normalt liv och inte bara träna hela tiden. 
 
Igår satt jag och läste igenom några gamla inlägg och jag ångrar några saker som jag har skrivit men vad ska jag göra åt det nu? Jag kommer att ångra flera saker jag har skrivit för att jag inte har fomulerat mig på rätt sätt. Jag kommer att ångra vissa av de åsikter jag uttryckt för att jag kommer att ändra åsikt. Det är inte fult att ändra åsikt, det är inte fult att säga att man har fel. Vi är inga felfria personer och det är vi alla medvetena om. 
 
Ibland tänker jag att jag stänger ner min blogg. Varför ska jag bjuda på mina innersta tankar och funderingar för kreti och pleti?
 
Jag har inte stängt ner min blogg ännu eftersom att jag tycker att det är roligt att skriva. Jag har fått många fina kommentarer för det jag skriver och det glädjer mig och det får mig att fortsätta. När jag sitter i min ensamhet och skriver är det ingen som säger emot mig, det är skönt....men det är också lite tråkigt för vi utvecklas när vi säger emot och diskuterar. Kommentera gärna om ni vill!
 
Ett av mina komplex
Anledningen till att jag inte lägger upp bilder på vilka kläder jag har på mig är för att jag är helt värdelös på att köpa kläder. Jag har jordens sämsta klädsmak och jag upplever det som ett komplex. Jag vill vara bra på det men jag är inte det. Jag vill ta massa pengar och be någon hjälpa mig att köpa en anständig garderob men alla mina pengar går till min träning. PT-timmar och mat och träningskläder. Någon dag ska jag ta tag i det, någon dag. 
 
Att släppa tankarna fria
Jag har semester och det gör att jag har tid att skriva mer. Semestern gör även att jag kan fundera mera, mina tankar kan vandra fritt och jag har tid att läsa och fördjupa mig i den tankar som uppstår när jag läser och lyssnar på andras erfarenheter. Igår lyssnade jag på Ingvar Carlssons sommarprat. Ingvar pratade om Tage Elander och Olof Palme och han nämnde att bra ledare lever som de lär. Det är svårt att vara genuin i varje sak man gör. Jag vill vara en trovärdig person som står för det jag säger och gör, men det är svårt. 
 
Kallur sade vid ett mästerskap "att bara få släppa mig själv fri" och det är den effekten som jag vill uppnå med vissa av mina texter. Jag ifrågasätter strukturen som kan kedja fast oss i beteenden som vi inte blir stärkta utav, när vi gör saker som bryter ner oss istället. 
 
I texterna om föräldrarskap har jag ifrågasatt en del beteenden och ett enda syfte har varit att ta bort några av de krav som tynger ner, ingenting annat - ni gör ett bra jobb men ni har nog lite svårt att se det. Hylla dig själv som förälder. 
 
Jag tog inte åt mig
Jag bestämde mig för att inte ta åt mig av den kritiken jag fick igår. Den kommer såklart att finnas i bakhuvudet men jag tänker inte göra några större förändringar i mitt sätt att skriva och dela med mig av mina tankar. Precis som när männsikor säger till mig att sporten jag håller på med inte är nyttig. Det är klart att jag ifrågasätter om det jag gör är nyttigt eller inte utifrån det som männsikor har sagt.
 
 
Det är svårt att kommunicera. Vad säger jag till andra sammatidigt som jag pratar om mig själv. 
 
(ps, om ni tycker om min blogg får ni gärna kommentera, Gilla eller dela). 
 
 
 
 
 
Kritik Igår fick jag min första kommentar om att jag kanske inte ska provocera så mycket i min blogg. Jag borde vara lite mer försiktig med det jag skriver.... Vilket i min värld kan översättas "skrik inte, snälla barn är tysta, de håller inte på och gastar för full hals när vuxna försöker prata med varandra". Jag tycker att det är svårt att få [...]
Allmänt kroppen, respekt

Elaine Eksvärd

Efter att ha läst klart Elaine Eksvärds bok Medan han lever, den som handlar om hur hennes pappa utnyttjar henne sexuellt i hela hennes barndom, funderar jag på några saker. Hon älskade sin pappa och det som han gjorde mot henne fick han henne att vara tyst om. Det fanns många personer som skulle kunna slå larm om att det var någonting som var fel i förhållandet mellan Elaine och hennes pappa. Varför gjorde inte någon någonting?
 
Jag som inte är förälder funderar på hur jag ska lära mina barn om hur jag ska lära dem att värna om sin egen kropp. Hur lär man barn att skrika högt när en äldre eller vuxen går över deras gräns. Hur lär man barn att vara rädda om sig. 
 
Som jag skrev om i mitt förra inlägg lär man flickor att vara duktiga och snälla, generellt allstå. När lär man flickor och pojkar att slåss? När lär man tjejer och killar att vråla rakt ut och slå till en människa när denne går över gränsen?
 
"Skrik inte", "man får inte slåss"
 
Att lära unga personer intergitet om sin egen kropp handlar inte om att få flickor att sitta med benen i kors eller att välja "rätt" kläder i skolan. Deras kjol/klänning får vara exakt hur kort som helst, de skall inte sitta i en tingsrätt och ångra eller skämmas över hur de såg ut. Flickor skall inte vara duktiga, snälla och söta. De skall vara stolta, trygga och modiga. De skall slå killar/män/vuxna på käften när de går över gränsen och begår brott mot dem. 
 
Till er som är föräldrar, hur gör ni? Jag inbillar mig att barn förstår vad en "äcklig gubbe" är men vet du vad de ska göra när de träffar en "äcklig gubbe" eller en "äcklig kvinna". Det är nämligen 10% av sexualförbrytarna som är kvinnor. Vad är "äckligt"? Elaine berättar att hon sade till sin lille son att ingen får ta på hans könsorgan, Ingen! Men hon berättade inte vad han skulle göra om någon gjorde det. Jag skulle vilja säga till hennes son att han skall gallskrika rakt ut, bara vråla rakt ut länge länge, tills det kommer någon och frågar vad som hände och då skall han berätta. 
 
Om man ständigt lär sin barn att alltid vara snälla och alltid vara tysta, hur ska de kunna skrika när de ska kalla på hjälp. Hur ska vi andra runtomkring förstå att någonting är fel när vi bara ser och hör snälla barn. 
 
Sociala medier
 
Familjealbumet ligger uppe på Facebook och nu är det sommar. Vi ska lägga ut alla bilder på hur fruktanskvärt fantastiskt allting är och vilken underbar pool hotellet har. Vart drar vi gränsen? Vilka bilder lägger vi upp, vilka har rätt att se det vi gör. Vårt bildspråk i sociala medier utvecklas och en del utav oss vill ha fler följare på instagram och en del vill bara ha våra nära och kära. Jag är 34 år och har vänner från lågstadiet på min Facebook, är det mina nära och kära? 
 
Varje gång någon utav mina vänner lägger upp bilder på sina nakenbadande barn vill jag ringa upp dem eller skriva ett mail med jag gör det aldrig, förens nu. Jag skriver om det här. Lägg inte upp bilder på dina barn som är nakna. Du har NOLL KOLL på vart bilderna hamnar och vem som tittar på dem. DU skall ha respekt för barns kroppar. Varför skriver jag inte till mina vänner som jag anser går över gränsen. Jo, för jag vill inte skapa dåligt samvete hos föräldrar som redan håller på att gå under av alla krav som de har lagt på sina axlar. Alla dessa föräldrar som är fantastiska som inte har någonting att oroa sig för. De som ger sina barn ett tryggt hem och ger dem mat varje dag. Ska jag skriva till dem och berätta att de håller på med ett riksbeteende som gör att pedifiler kan få tag på en bild på deras nakna barn?
 
Allt är relativt
 
Jag har en släkting som inte vill skänka pengar till Rädda barnen varje månad. Att säga att han inte vill är kanske fel, för han har ingeting emot det men hans resonemang är grundat i föräldrars dålga samvete och rädsla över att inte räcka till. Hans resonemang låter som följande: Om jag sätter in 100 kronor till rädda barnen måste jag sätta in minst 200 kronor till mina egna barn varje månad. Jag vet inte om 200 kronor räcker, mina barn är såklart värda mer än så. 
 
Jag blir förtvivlad när jag hör sådana här resonemang. Han värderar sin förmåga i att vara en rättvis förälder genom att ge sina barn mer än vad han ger utsatta barn (jag lämnar diskussionen om hur dessar organsiationer fungerar och operarer därhän). 
 
Tänk att föräldrar värderar trygghet och mat så lågt i vårt samhälle. Att vara en snälla mamma och pappa som inte super, knarkar eller sätter på sina barn, tänkt att det är så lite värt att vara en snäll mamma eller pappa. Tänk att det är så lite värt att ha ordning och reda och mat på bordet. 
 
Vi missbrukar vårt "fina" liv genom att ständigt kräva mer. Vi vill inte se det som är dåligt, vi lär oss inte att vara rädda om oss. Vi vill bara ha mer och mer och mer. 
 
Diet
 
Gå på diet några månader. Du är så glad över att få äta potatis till middag så att du vill tacka gud, även om du inte är troende. 
 
Det är inte fult att visa tacksamhet över det lilla och det är inte farligt att prata om det fruktansvärda
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha läst klart Elaine Eksvärds bok Medan han lever, den som handlar om hur hennes pappa utnyttjar henne sexuellt i hela hennes barndom, funderar jag på några saker. Hon älskade sin pappa och det som han gjorde mot henne fick han henne att vara tyst om. Det fanns många personer som skulle kunna slå larm om att det var någonting som var fel [...]
Visa fler inlägg